jag & mitt liv

För några helger sen var ja hemma hos mor och far i marbäck och grillade, drack öl och var barnvakt åt världens goaste Arvid. Jag erkänner att en av anledningarna till att jag faktiskt åkte hem och hjälpte till var att Arvid har en konstig tendens av att börja gråta när faster vill bära honom och att han faktiskt kan säga farmor, farmor, peter och massa andra oviktiga namn förutom Ellinor. 
Men jag måste erkänna att jag fick honom lite mer på min sida och nu kan han faktiskt säga "når" vilket är en stor framgång för mig och mitt ego! =)

snart har ja semester och då ska ja fira hans födelsedag och hoppas på att han snart kan uttala hela mitt namn.....


puss